Laulu ristilukista (Sången om korsspindeln) (The Song of the Cross-spider)Op. 27 no. 4

Details

Description

Laulu ristilukista (Sången om korsspindeln) (The Song of the Cross-spider) King Kristian II, Op. 27 no. 4

Säv. Jean Sibelius
San. Paul Adolf
Suom. Aarni Kouta

Laulu ristilukista (Sången om korsspindeln) on Jean Sibeliuksen vuonna 1898 säveltämä yksinlaulu (opus 27). Hän sävelsi sen Adolf Paulin ruotsinkieliseen runoon, jonka suomensi Aarni Kouta.

Vaikka teosta pidetään yksinlauluna, se on syntytapansa perusteella näyttämömusiikkia. Paulin näytelmä sijoittuu 1500-luvulle ja se kertoo Tanskan, Norjan ja Ruotsin kuninkaan Kristian II:n ja hänen rakastajattarensa Dyveken tarinan. Ristilukki-vertauksen kautta Kristian kuvataan tyranniksi, joka säälimättömästi kukistaa vastustajansa (lukki niin suuri ja musta kuin yö, se saalistaan vaanii ja syö). Ensiesityksen aikana suomalaisten kuulijoiden mielessä ristilukki rinnastui sortokausien venäläisvaaraan ja siitä tuli suosittu yksinlaulu.

Bak villande skog på en grönskande slätt,
där solskenet gassar så hett,
där sitter en spindel så svart och så stor
i gräset och stirrar och glor.
Han solstrålar fångar och tvinnar och gnor
och spinner till mörker och knyter ett flor
så starkt och så tätt,
så luftigt och lätt,
i dess maskor han fångar var levande själ
och pinar och plågar ihjäl.

Och solen hon bleknar, och ljuset så matt
det slocknar i svartaste natt.
Och mänskorna vandra omkring utan själ
men finna sig fram lika väl.
De tycka att mörkret är ljust som en dag
och mörkrädda bli, när det ljusnar ett tag
och gömma sig väl,
och drömma sin själ,
så stark och så fri. När de vakna från det
de tro att de somna så sött.

Men spindeln han spinner så arg i sitt sinn'
- en själ kan han ej fånga in.
Den själen går fri genom tidernas varv
från hjälte till hjälte i arv.
Och maktfulla gör dem och bringar dem nöd
och ära och nesa, - och seger och död,
och pina och blod
för mandom och mod. -
Ty alla de strida mot spindelens nät
och alla de falla på det.

Behind wandering forest on a lush plain,
where the sunshine gasps so hot,
there sits a spider so black and so big
in the grass and stares and stares.
He sunbeams captives and twists and gnats
and spins to darkness and ties a bloom
so strong and so dense,
so airy and light,
in its meshes he catches was living soul
and torments and torments to death.

And the sun she fades, and the light so dull
it goes out on the blackest night.
And the people wander about without a soul
but find themselves just as well.
They think the darkness is as bright as a day
and be afraid of the dark, when it is light for a while
and hide well,
and dream his soul,
so strong and so free. When they wake up from it
they think they fall asleep so sweetly.

But the spider he spins is so angry in his mind '
- a soul he can not capture.
That soul goes free through the turns of time
from hero to hero in inheritance.
And powerful do them and bring them distress
and honor and nose, - and victory and death,
and pain and blood
for manhood and courage. -
For they all fight against the net of the spider
and all they fall for it.


Laulu, Hannu Puroila
Piano, Jouni Kuronen


Äänitetty 23.8.2021

@hannupuroila